Stiftelsen har bland annat till uppgift att årligen dela ut ett stipendium till en ung, lovande och egensinnig konstnär. Stipendiet består av 90 000 kr samt möjlighet för stipendiaten att utveckla sitt konstnärskap i samarbete med Orrefors Kosta Boda i glashyttan i Kosta.
Juryn i 2019 års urvalsprocess bestod av Ulrica Hydman Valliens Stiftelses styrelse: Hampus Vallien för Familjen Vallien, Lina Sjöquist för Familjen Robert Weils Stiftelse, Maria Lomholt för Orrefors Kosta Boda samt Hedvig Hedqvist, designskribent och författare.
Ellen Ehk Åkesson – stipendiat 2019
Den första mottagaren av Ulrica Hydman Valliens stiftelses stipendium blev keramikern och konstnären Ellen Ehk Åkesson. Ellen är utbildad på HDK (Högskolan för design och konsthantverk) i Göteborg och har sedan debuten 2002 uppmärksammats för sina verk och offentliga utsmyckningsuppdrag – senast den konstnärliga utsmyckningen av Ekenäskajen, Gröndal på uppdrag av Stockholm konst. Hennes inspirationskälla är naturen och skogen som hon använder i både föreställande och abstrakta uttryck. Priset delades ut av stiftelsens ordförande Hampus Vallien i Ljusgården på NK Stockhlm i augusti 2019.
Juryns motivering löd:
”Ellen Ehk Åkesson som med sin empatiska integritet lyckas skapa former och uttryck som starkt berör sin omgivning – stimulerar till egna associationer och eftertanke.
Ellen transformerar sina rötter i den småländska myllan till egensinniga dimensioner genom framhävandet av kontraser och sprudlande fantasi. Hittills är det framförallt leran som varit en utmaning men lyktan i hennes verk Sten och Lykta inbjuder till vidare utveckling av glasets möjligheter.
Lera var även Ulrica Hydman Valliens material och glaset fick hennes kreativitet att spränga nya gränser. Förhoppningen är att med hennes stipendium kan också Ellen Ehk Åkesson hitta nya domäner.”
Ellen Ehk Åkesson om möjligheten att arbeta med Kosta Boda
”Att få tillgång till Kostas enorma kompetens och hantverkskunnande är helt fantastiskt. Att arbeta med glas skiljer sig en hel del från att arbeta med andra material. Jag har främst arbetat med lera och vax tidigare, material som är långsamma och tillåter ändringar under lång tid. Det direkta glaset kräver snabba beslut och enorm närvaro. För mig, som är van att kunna utföra hantverket själv är det också en utmaning att i glaset förverkliga idéer via andras hantverk. Att få ett arbetslag att förstå vilka uttryck jag letar efter är en utmaning men också väldigt spännande, det blir ett möte inte bara med ett material utan även med människor. Jag arbetar ofta väldigt experimentellt, och söker mig fram till uttryck genom att prova olika tekniker där materialitet ska möta mitt narrativ. Det är ett arbetsätt som kräver tålamod och som ligger långt ifrån att arbeta med produktion i större skala. I början av processen är det viktigt att våga stanna i ett halvfärdigt uttryck, att inte stressa fram för att kunna luta sig mot något tillrättalagt. Det är då det oväntade kan ske, det är där jag kan finna spår som blir ovärderliga för att ta mig vidare. Att få chansen att göra just detta, att söka inte bara efter svaren, utan även frågorna, är en unik möjlighet. Vad vill glaset säga mig? Jag känner även att bara vistas i glasbruksmiljön, att se alla skickliga arbetare inom så många delar av processen, är väldigt inspirerande. Jag får så många idéer, blir nyfiken, vill lära mig.”
