Ulrica Hydman Vallien

 

Ulrica Hydman Vallien (1938-2018) var en av Sveriges mest framgångsrika och populära glasformgivare. Med sina färgstarka, kraftfulla penseldrag och karaktäristiska formspråk vann hon folkets hjärtan – både i Sverige och internationellt. Ulrica kombinerade gränslös lekfullhet med suveränt hantverk. Hon lämnade ingen oberörd.  Med sina tulpaner spred hon vardagsglädje. Som glaskonstnär var hon en formrebell, en berätterska som tack vare sin humor hade en stor folklig förankring och uppskattning. Generös med sina kunskaper stöttade hon unga konstnärer som passerade glasbruket, bland andra Gunnel Sahlin och Åsa Jungnelius.

Ulrica kom in på fackavdelningen för keramik, Konstfack 1958. Huvudlärare var Stig Lindberg och i samma årskurs fanns hennes blivande man Bertil Vallien. Efter avslutade studier på Konstfack gjorde Ulrica flera studieresor till bland annat Belgien, Nederländerna och Spanien. Hon tillbringade också en lång tid i USA och Mexiko, där hon vidareutbildade sig och fördjupade sina kunskaper om keramik.

När Bertil 1963 fick arbete som formgivare på Åfors glasbruk, bosatte sig familjen Hydman Vallien i närheten av hyttan. Ulrica fortsatte att arbeta med keramik och etablerade en egen keramikverkstad. Det tog dock flera år innan hon fick möjligheten att arbeta med glas i hyttan i Åfors – något som hon länge hade högljutt kommenterat. Dåvarande direktören Erik Rosén svarade till sist med att formulera det första uppdraget provokativt: ”Du som är kvinna kan väl rita en romantisk serie! Eftersom Bertil som är man inte är kapabel till det.” Ulrica antog utmaningen och svarade med serien Optikon. Vaser i klarglas och opalinblått, drivna och blåsta i optikformar. Den optiska effekten gör glaset skimrande och med de generösa formerna blev serien en succé direkt. Brukets nästa önskemål var att utöka kollektionen med en produkt, som var lämplig som en exklusiv gåva. En idé fjärran från hennes radikalare syn på hyllningar. Och svaret – glasskålen dekorerad med stora svarta råttor – förkastades direkt av ledningen.

Under 1980-, 90- och 2000-talet var Ulrica med och formade Kosta Bodas kollektioner – brukets starka designprofil. Vid sidan om bruksglas skapade hon sin egensinniga glaskonst fylld med berättelser, privata upplevelser blandade med feministiska och bibliska förtecken. Tulpanen och ormen figurerar flitigt i hennes försök att skildra paradiset. Berättelserna fortsätter att göra henne stridbar, omdiskuterad och folkkär.

Ulrica tyckte om att lösa problem utifrån särskilda önskemål. Uppdraget att göra något som ”gubbarna” kunde ha på skrivbordet, utmanade till att öppna sinnen för den andres närvaro och resulterade i serien Open Minds – en succé för Kosta Boda.  Ulrica hymlade inte med sin framgång utan såg poängen med att hennes konst blev massproducerad. Att göra något som många kan gilla och köper tusenfalt var enligt henne betydligt svårare än att göra en enda, unik produkt. Bland försäljningssuccéerna finns också CarambaTulipa och Mine, inte alltid inledningsvis uppfattade som självklara framgångar. Mine krävde en övertalning av Kosta Bodas ledning för att sättas i produktion. Säljarna ville tillverka 3 000 stycken, men IKEA:s order på 40 000 gjorde serien snabbt till en bestseller.

Ulrica har sammanfattat sina provokativa och kreativa drivkrafter träffande: ”Lust, energi och passion, jag älskar och hatar på samma gång. Jag är både bråkig och engagerad. I glaset är allt möjligt. Det är omedelbart, intensivt, krävande och aldrig lagom. Jag målar och berättar både på och genom det transparenta glaset. Utan vare sig regler eller ramar, styrd av min känsla och instinkt”. Ulrica var en allkonstnär. Vid sidan av sin karriär som glaskonstnär/formgivare har hon även skapat målningar, akvareller och textilier med karaktäristiska motiv, och smyckat allt från kristallvaser till brittiska jetplan. Till uppdragsgivarna hör bl.a. företag som Kinnasand, Romella, Ericsson, British Airways och Rörstrand.